Ooops...

Jag glömde helt att berätta om två av helgens största events: centrallåset på bilen och vindrutetorkaren på passagerarsidan!

Det vore sig väl inte likt på denna blogg, om inga kommentarer fälldes över ovanstående problematik? Så här är helgrapporten:

Centrallåset har tänkt igenom situationen. Centrallåset har insett, att om det fortsätter dumma sig, så kommer matte att bli arg. Det kan på sikt betyda bilskrot eller offentlig avlivning genom överlåtelse av vraket till samhället via permanent dikesparkering. Alltså ändrar Centrallåset strategi. Först sparkar det lite, så att jag vet vem som bestämmer. Det svarar m a o inte på första tryckningen (blippar lite bara). Inte heller andra tryckningen ger respons (nytt blipp). Men på tredje försöket ger det ifrån sig sitt "klonk" och öppnar alla portar, så att jag kan komma in (utdrag ur "Han har öppnat pärleporten"). Härligt - nu förstår vi varandra till slut!

Vindrutetorkaren på passagerarsidan behövde en manlig förebild. J tog en skiftnyckel och drog år muttern som håller den fast i den där piggen som sticker upp ur karossen. Då funkade den igen. "Kanske skulle sätta dit en låsmutter", muttrade J.

Ja, kanske är det så enkelt, vad vet jag? Hur ska jag orka/hinna ta reda på det?

Jag gör - som vanligt - som min kamrat Kommendör'n lärde mig en gång i forntiden - jag använder mig av amerikanska marinens valspråk: "Adapt, improvise and overcome!" För att försäkra mig om att jag klara av alla (säger "alla") situationer på ett bra sätt, så använder jag också hans tillägg: "- and stand tall!"

En "home run" för oss som ständigt blir omsprungna och överrumplade av det som livet bjuder på.