Som prefix betraktat är ordet ”själv” ofta av negativ eller diminuerande karaktär. Tänk bara på hur vi uppfattar ”självgod” eller ”självcentrerad”. Ibland när någon är så envist envis att han/hon inte förmår ta hjälp av någon annan, då klämmer vi i med den sötsura kommentaren: ”Jojo – själv är bäste dräng!”
Men jag har i helgen hittat ett själv som får ögonen att glittra ikapp med änglapärlor på den mest ensamme dräng som finns (min särbo), nämligen självbevattning.
J och jag har i helgen besökt Hortonomernas Porrklubb framför alla: Plantagen. Vi åkte till Barkarby Handelsplats norr om Stockholm, den allra sista lördagen innan julhelgen. Det är i det närmaste att betrakta som socialt och finansiellt självmord men, som de självplågare (se, nu kom det ett negativt laddad prefix igen!) vi är, så lät vi oss icke avskräckas.
Jag har varit vid Barkarby Handelsplats en gång tidigare. J säger att vi har varit där två gånger. Om det stämmer, så tror jag att chocken vid det första besöket fick mig att aktivt radera det andra besöket från alla när-, långtids- och externminnen som jag någonsin haft tillgängliga.
Nå, denna gång var tanken naturligtvis att vi skulle handla julklappar. Det finns fem barn i vår omgivning, så det blir ju lite att stå i runt jul. Eftersom jag inte (säger ”inte”) har svart bälte i shopping, så hade jag ju inte alls tänkt igenom vad som skulle handlas eller var inköpen skulle göras. Därför hade jag tagit på mig mina lila, högklackade stövletter. Snygg skulle man ju vara, och ser man ut som jag, så måste man försöka med färg och högklackat.
Sisådär 1 och ½ timme in på upploppet hade vi avverkat Onoff, Lindex, KappAhl, Fjällräven, Rusta, den stora danska leksaksaffären, den stora CD-affären och många fler. Efter det kunde jag konstatera att min fotbeklädnad var klart olämplig. Då var det dags för Plantagen. J ville köpa ”stora ytterkrukor”. Hmmmm. Han ska åka tåg hem, tänkte jag. Men – det är hans val.
Inne på Plantagen köpte vi latte, och jag fick vila mina massakrerade fötter en stund. Tänk, att det alltid blir konstigt när vi ska placera oss, J och jag. Efter en liten stund upptäckte jag, att han satt och kikade över min axel, smålog och irrade runt med blicken. Då förstod jag, att återigen hade vi satt oss så, att han kunde iaktta alla människor och allt roligt som hände vid kaffedisken, bortåt julstjärneståndet, framför julpyntsdisken. Själv glodde jag i 30 minuter på en rosa julgran med röda kulor. Eftersom vi var inomhus, så rörde sig inte ens julkulorna eller grangrenarna, utan allt var stilla. Plötsligt kom en liten kille på 4 år fräsande, tvärnitade framför granen och ropade till sin mamma (som jag ju inte heller kunde se ur min vinkel):
- Mamma, kolla en rosa gran!
Wow – det kändes som jag fått högsta vinsten – något hände, även på min sida om Plantagen!
Vi strosade sedan igenom alla växtbord bort mot krukavdelningen. Min kamrat Soulwoman har alltid varit en blomkvinna. Hon kan växter och hur de ska skötas, hon åker på blommässor och vad det nu är, och använde latinska namn som bara en initierad kan uttala. Själv kan jag med nöd och ansträngning skilja en Saint Paula från en ormbunke, och alla växter jag försökt härbärgera i mitt hem ber om förflyttning eller dödshjälp. Det sistnämnda brukar jag kunna ordna utan att veta hur, men det första är svårare. När jag träffade J var han och jag helt synkroniserade. Hemma i hans fönster stod ett fåtal krukor med något oidentifierbart uppstickande ur den snustorra jorden. Om man la huvudet på sned, kisade med ögonen och använde all sin fantasi kunde man se, att det förmodligen var rester efter gröna växter. Det fyllde mig med trygghet och igenkännande.
Men nu är allt annorlunda. Hemma hos J kryper växterna ur sina krukor, de ringlar sig runt gardinstängerna likt hungriga boaormar. Och de är många. Larmet på hans telefon piper en gång varje lördag, för då är det blomvattningsdags. Det fyller mig med oro. Var gick det fel? När började vi glida ifrån varandra?
Stora ytterkrukor i J:s värld visade sig vara minst 26, men helst 28 cm i diameter. Det heter i min värld jättekrukor. ”Stora krukor” har en diameter på maximalt 20 cm. Ska man ha 2-3 av sådana krukor –då blir det tungt.
Så föll hans ögon på hyllan med självvattnande krukor. Och då gick hela vetenskapsakademin in och formulerade argument för dessa tråg. J talade i tungor. Fördelarna snavade ut ur hans inre, okontrollerat och ytterst välformulerat. Snart hade han pratat sig till ett utbyte av 2-3 tunga 28 cm:s ytterkrukor i keramik mot en jätte, två stora och en liten självvattnande kruka. Det extremt fiffiga i detta var att plast är så lätt, att han i en grisblink kunde bära hem dem alla på tåget hem idag. Och på så sätt kan hans redan söndercurlade krukväxter därhemma få ytterligare förhöjd lyx till jul.
Jag älskar J för hans stora, varma hjärta. Själv kommer jag att säga ”God Jul” till mina överlevare på julaftons morgon, jag. Så får de vatten på annandagen och det är de nöjda med. Alltså – det vill säga: de som inte lyckats få förflyttning innan helgerna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar