Det visar sig, när jag ikväll rensat lite bland gamla papper och bilder, att jag tidigt började skriva julberättelser. Jag hittade den här, som jag skrev som upprorisk och illröd tonåring och minns att jag tvingade på mina föräldrar en "stund av andakt" den julen:
" Och det hände sig vid den tiden, att det från kejsar Harry Truman utgick ett påbud, att hela världen skulle brandskattas. Detta var den första brandskattningen, och den hölls när general Mac Arthur var överbefälhavare över Japan.
Då färdades var och en till sin stad för att låta värva sig. Så gjorde ock Piloten, för att låta inskriva sig jämte sitt flygplan, vilket var havande med en atombomb. Och medan de voro där, i luften över Hiroshima, hände det sig att tiden var inne och planet skulle föda. Och hon födde sin förstfödde son, och lät honom falla till marken, ty det fanns icke rum för honom i flygplanet.
I samma nejd voro då några herdar ute på marken och höllo vakt över sin hjord om natten. Då stod en jättelik svamp av gas och glöd framför dem, och dess ljus förblindade dem. Och i samma stund ljöd genom rymden ett sjungande som av änglars röster, och stötar som av basuner. Så blev luften varm och himlafästet ljust.
Då sade en av herdarna: - Låt oss nu gå till Hiroshima och se, vad där har skett!
Och när de sett det, omtalade de vad som blivit, och alla som hörde det förundrade sig över vad herdarna sagt.
Då stod en ängel, USA:s militärattaché, framför dem och sade:
- Varen icke förskräckta! Jag bådar er en stor glädje som skall vederfaras allt folket. Ty idag har ett stort steg tagits för att USA ska kunna bevara demokratin i världen! Och detta skall varda ert tecken. Frid på jorden, och till människorna ett gott behag!
Och de tog det till sitt hjärta och begrundade det."
Ja, vad ska man säga? Jag kommer inte att läsa den julberättelsen i år i alla fall..... Det blir nog något med mer framtidstro i, tror jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar