Oflyt

Idag går jag tidigare från jobbet för att hinna mata kaniner, mata yngsta dottern och få henne i ordning för hennes tredje julkonsert (musikskolebarn).
I morgon måste jag jobba hemma, eftersom jag har en del "tänk" att göra - strategier, verksamhetsplanering och annat gucka. Alltså har jag lastat mig full med laptopryggsäck, axelväska med 'anteckningsböcker_in_use' och annat portabelt materiel som behövs inför min kontorsförflyttning.
Fullastad kommer jag ungefär klockan 14.15 till min älskare (ja, bilen ni vet). Fram med dosan - men bilen går inte att öppna. Det blippar sprött från dosan, sidolamporna flimrar till - men inget "klonk" i centrallåset. Nå, en gång till - tryck! Inget "klonk". Jag trycker igen och igen. Inget "klonk".
Herregud, bilen går verkligen inte att öppna. Hur ska jag nu hinna ta mig från Häggvik till barnens far (3 mil) för kaninmatning, från kaninmatningen och hem (1 mil), laga mat till yngsta ättelägget, snygga på henne inför konserten, få i ordning och packa luciaattiraljer samt transportera henne till samlingsplatsen till klockan 18.00?
Man börjar med att ringa sin livlina (Johan, äldste sonen) och fråga vaffan man gör när centrallåset bara hostar lite diskret utan att agera på kommando. Johan säger: "Kravla dig in via passagerarsidan, om nyckeln funkar där".
Nyckeln funkar där - jadå. Men styrsystemet har glömt bort vilken sida jag är på: har jag just tryckt "Larma av" eller "Larma på" med dosan? Styrsystemet bestämmer sig för att jag just tryckt "Larma på". Så när jag öppnar passagerarsidan med nyckel, så skriker bilen ut i hela Häggvik att "Nu jävlar - här tafsar en obehörig! Kom och hjälp!!"
Tack och lov går det att få tyst på larmet, men då har axelväskan kasat ner och hänger på handleden, så att jag måste släppa taget om all min packning och låta den lägga sig till ro vid mina fötter. Snavandes över detta klättrar jag in i bilen via passagerarsidan, grenslar växelspaken med ett fåraktigt leende, trär höger ben över instrumentpanelen och landar som en valross på förarsidan. Det fladdrar en (obehaglig) tanke genom huvudet: hur kommer det att se ut när jag ska ta ut ur bilen?" Jag lägger den åt sidan och kör iväg.

Hur kommer det sig att jag aldrig får åka räkmacka? Oflyt, nya hinder, nya attacker - hela tiden. aldrig bara rakt på, typ.
Fast efter en mil ungefär, så upptäckte jag att torkaren på passagerarsidan plötsligt fungerar. :-)