Jag hade rätt. Det var många julklappar i Stor-Stockholm som landat lite fel. Vi travade Västerlånggatan fram och tillbaka. Det brukar ta en halvtimme, men idag tog det mer än det dubbla. Eftersom jag inte begåvats med någon större dos tålamod, så var det tur att jag hade sällskap av yngsta dottern. Hon har vett att leva i nuet och ta saker som de kommer.
Alltså blev det ändå en trevlig promenad. Vi roade oss med fönstershopping, men vi vågade oss också in i små obskyra butiker med underliga specialinriktningar.
Speldoseaffären, till exempel. Hur ofta går man in där? Där inne var väggarna tapetserade med speldosor, bronsfigurer, italienska gökur, änglar i alla former och storlekar och annat för överlevnaden nödvändigt. Affären har hittills varit helt okänd för mig , men jag måste ha varit ensam om det. Antalet samtidiga besökare fick tunnelbanan i Tokyo att framstå som semesterstängd. Där var så trångt, att ögonfransarna är böjda uppåt för all framtid efter besöket.
Och sedan det obligatoriska besöket på Indiska för att sniffa rökelse. Vi smålog och fnittrade medan vi for runt som blodhundar. Trevligt att ha med sig en medmissbrukare som förstår vad en stackars övervintrad hippie behöver.
Efter väl genomnosad butik drog vi oss mot Saluhallen på Hötorget. Där skulle storebror idag kränga korv och ost till delikatessugna damer. Vi strövade igenom denna världsatlas av metze, couscous, fårost, limefrukter, marulkar och pitabröd. Språken, dofterna, musiken och färgerna blev en teaterföreställning. Min yngsta gåva från storken är en estetiskt begåvad 13-åring som njöt i fulla drag av det hon såg. Det blev ett trivsamt sätt att bestämma sig för att Gris- och Sillfesten var över, och att vi nu kunde tillåtas ställa upp tomteluvekartongen på vinden igen.
Nu fick vi börja den verkliga matfesten! Storebror skar tunna skivor av både det ena och det tredje, och vi provsmakade, slickade på fingrarna, snörpte med munnarna och himlade med ögonen. Så gick vi motvilligt upp i gatuplan igen, med en kasse fylld med honungsskinka, salami pikante, salami med fänkål och ett paket Bornholmskex.
Har du ätit Bornholmskex? Om inte, så se till att göra det. Det väcker liv i den mest förhärdade gourmet. Dessa spröda, flerskiktade läckerbitar med en bit cheddar ovanpå kan man längta till, även i medvetslöst tillstånd.
Nu tar jag mig en liten, liten whiskeypinne och drömmer om dofterna i Hötorgshallen. Det får bli min återgång till vardagen.
Sådärja, liiiiten pinne? Tror inte det....
SvaraRadera//jena
Jo du - tro't eller ej. Den blev så liten, så liten. Det är därför jag fortarande är vaken. :-(
SvaraRadera