Äntligen lördag

Så lägrade sig vardagen till slut. Det kändes långt borta i tisdags, men nu är det över. Idag är det lördag - en alldeles vanlig lördag utan för- eller eftertecken. Julafton, juldag och annandag är bara beteckningar på dagar som passerat i almanackan. Gud vare tack och lov.

Pengarna är slut, julmaten uppäten och det är 28 dagar kvar till lön. Jag börjar denna vanliga lördag med att fundera över hur det ska gå ihop. Men Gud försörjer fåglarna på marken, heter det ju. Så jag tänker under januari månad betrakta mig som den skata jag ju egentligen är, så får vi se om det talesättet stämmer.

Idag ska minsta dottern och jag åka in till Stora Staden och byta julklappar som landade fel hos mottagaren. Det blir spännande. Det brukar vara många som gör det den första vardagen efter jul. Det är intressant. Först är det knôktjockt med folk i affärerna dagarna innan jul, när alla som glömt, eller inte hunnit med, att tvinga fram presenter till de sina ska köpa något – vad som helst – att lägga under granen. Sedan är det lika stuvat dagarna efter jul, när alla ska byta de presenter som krystades fram till något som mottagarna egentligen vill ha. Själv fick jag saker jag inte önskat mig, men som jag verkligen ville ha. Det känns som om jag är en mycket ovanlig människa. Antingen var det ren tur, eller också är mina barn fantastiskt skickliga. Lucky me!

Nu är det bara sex månader kvar till midsommar och jag tillåter mig att drömma. Jag drömmer om havet utanför Halmstad, där döttrarna och jag var i somras.




Jag kan nästan känna doften och brisen, när jag ser på den här bilden. När den tiden kommer igen, då har jag glömt bort oset från revbensspjäll och skinka, glömt bort returpapperssäckarna och julklappsbytarträngseln. Då har jag bara att njuta av den mjuka sanden och solnedgångarna i havsranden, kortspelet i campingstugan, den flottiga McDonaldsmaten på hemresan, fikapausen vid Brahehus och kvällsdoppet någonstans där det passar.
Jag längtar redan.