16 maj - en bortglömd märkesdag

 

I morgon smäller det! Då är det Peregrinus-dagen!

Men redan 1901 försvann Peregrinus ur almanackan och ersattes av Hilma. Det gjorde nog ingen större skillnad i torparstugorna – säkert var det inte många som kände till någon av de två Peregrinusarna – varken den grekiske filosofen som dog år 165 eller den galliske biskopen som blev martyr.

Men Peregrinus-dagen fortsatte ändå att ha betydelse. Djuren skulle nu ut på sin första betesgång efter vintern, och potatisen borde nu vara i backen – i alla fall i landets södra och västra delar.

Lite bus hörde också till. På sina håll slog man med käppar i buskar och snår för att mota ut Peregrinus och hans hundar. På andra håll skrek man till Peregrinus att binda sina hundar. Med ”hundar” menade man egentligen rovdjur som ju gick hårt åt boskap och husdjur. Sedan  eldade man upp pinnarna och åt den medhavda matsäcken under lek och gamman.

Så kunde det gå till den 16 maj i det gamla bondesamhället. Hur ser det ut idag, tro? Har du fått ner potatisen i jorden och släppt ut djuren på bete? Om inte, är det hög tid att sätta fart. Annars finns risken att allt krockar med att höst-rågen går i ax vid Ersmäss den 18 maj.  Mer om det senare.

(Källa: "En årsrunda" av Christer Topelius)