Aldrig mer

Tänk att jag aldrig mer ska;

• kyssa en man
• dansa barfota i daggvått sommarmorgongräs
• välja väg impulsivt; åt höger om det lockar, åt vänster om det känns rätt
• följa doften av rödvin till en nattlig filosofisk diskussion runt ett illa avtorkat köksbord; med människor jag aldrig träffat förr
• följa doften av couscous till en bakgårdsrestaurang i arabiska kvarteren i Paris för att möta kulturer jag aldrig hört talas om
• diskutera västerländsk litteratur med Madhab i Katmandu Bookshop
• få omvärdera mitt liv på grund av att en Kalashnikov AK 47 kyler pannan  på gränsen mellan Marocko och Algeriet
• få se min bror – aldrig mer dansa med min bror
• få prata med min far; min mor – aldrig höra deras röst
• få prata med min man; mina barns far – aldrig ringa och säga att han borde skärpa sig – ta ansvar för vår relation, bli en lyhörd man (bläh...)
• vakna utmattad av den särskilt utvalda mannens kärlek
• vakna av ett barns gråt efter bröstet
• vakna bakfull i ett varmfuktigt tält på en festivalplats
• åka i en okänd bil med okända människor mot okänd destination
• känna förväntan på grund av oerfarenhet i mötet med gränslösa män
• känna livskraften i en dödlig färd över Himalaya
• luras av en skräddare i Patan
• spela Luffarschack med flyktingarna i Jawalakehl
• bada en tvåårig dotter i ”Skönheten och odjuret”-badskum

Det är väl bara att gilla läget....? Men nog suger det. Man får vända på det:

Tänk att jag har;

• kysst en man

....ocså alla de andra punkterna.

Men det känns så definitivt. Vad ska jag göra nu då, när jag har gjort det här?