En olycka som berör en stor mängd människor eller ödelägger stora materiella värden. Exempel på katastrofer är jordbävningar, fartygsolyckor, vulkanutbrott, skyfall, översvämningar, tågolyckor, tsunamier och oljeutsläpp.
Melodifestivalen utgår därmed som möjlig katastrofkandidat. Här ödeläggs inga materiella värden, om jag tolkar det rätt. Ödeläggelsen handlar mer om kulturella, immateriella värden. Och de är subjektiva, tolkningsbara. Så Melodifestivalen är ingen katastrof – bara skit i allmänhet.
Jag såg idag från söndagssoffan en dokumentär i TV4 Fakta om en katastrof i Venezuela.
Den händelsen presenteras i filmen som den värsta naturkatastrofen i Sydamerikas historia – den värste i världens moderna tid. Ekonomiska värden för 256 miljoner dollar förstördes. Hur man ska räkna de humanistiska och etiska värdena har ännu ingen kommit på. Över 130 000 människor saknas – en tredjedel har befunnits döda per identifikation. Fortfarande står husskeletten på rad i de avlägsna bergsbyarna och människorna flyttar tillbaka, bara för att varje dag gå fram och tillbaka över de lerlager som troligen gömmer och begraver deras grannar och familjer.
Om detta har jag som svensk hört – ja, du gissar rätt: - ingenting. Det krävs en sunkig soffsöndag med fjärrkontrollen omedvetet flöjtande kors och tvärs för att jag ska få se.
För att ytterligare höja livsglädjen tittar jag ikväll på SVT2 – Tsunamins barn. Det jag undrar över är, hur tidigt – och hur – asiatiska barn lär sig le när de tänker på och pratar om händelser som skulle ha fått en europeisk vuxen tjur till man att bryta ihop?
I mina svenska tidningar domineras rubrikerna av två perspektiv: en ilsken, ego-kastrerad Danny som far ut från Melodifestivalfinalen med ett tydligt tarmavtryck och en separerad statsminister, som – till min förmodade förskräckelse – fortfarande bär sin vigselring. Jag är en fullblodskommunist, men jag tror att både Reinfeldt och jag hellre skulle gräva lera i Venezuela om det skulle hjälpa någon ur den totala apati som uppstått sedan lervågen 1999, än att gräla över Dannys chanser vs Loreens i Baku-finalen.
Så det så.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar