Övningskörning

Jag övningskör med min äldsta dotter.

Innan vi började med de här övningarna var jag lyckligt ovetande om hur folk beter sig i trafiken. Visst hade hon översiktligt berättat från trafikskoleövningarna om konstiga bilister som tutat och pekat finger när hon som total nybörjare fått motorstopp vid övergångsställen eller slarvat med kopplingen och hafsat iväg i för många knop i en vänstersväng. Men på något sätt trodde jag det var engångsföreteelser - uppförstorade av en nervös trafikrookies överhettade kognitionscentra.

Nu vet jag bättre.

Varje dag och vid varje övningstillfälle hudflängs vi av medtrafikanter. Vi har övningskörningsskylt bak på bilen. H kör 50 på 50-sträcka. Vi blir omkörda i backkrön-kurva-skymd sikt. Förarna som kör om oss ger oss ”fula-fingret”, gör pekningar mot tinning, uppgivna gester. Säkerhetsavståndet är ungefär 2 cm, om man får tro bilisterna runt om oss.

Jag hade ett samtal med hennes bilskolelärare för att få tips om hur jag ska förhålla mig. Han gjorde saken än värre genom att berätta vad som händer när man sitter i en bil med bilskoledekaler på. Då far tydligen själva Fan i folk. Då är eleverna allmänt villebråd – hunt them down…..

Idag – omkring klockan 20.00 hade vi en polisbil efter oss på 30-sträckorna genom Lindalen i Tyresö. Jag hoppades att de skulle stanna oss – för papperskontroll om inte annat. Hade de gjort det, hade jag frågat vad deras uppfattning om säkerhetsavstånd var. De låg så nära att vi inte kunde se deras halvljus i backspegeln. Tyvärr brydde de sig inte om oss, utan svängde av mot Älta Industriområde. Trist.

Jag är chockad. Jag hade inte i min vildaste fantasi trott att detta är vad min dotter utsätts för som elev i trafiken. Jag skulle kunna berätta om många, många fler situationer - många fler incidenter. Men poängen är att för varje situation, varje dumhet, varje elakhet blir trafikeleven alltmer osäker. Alltmer fokuserad på att komma undan. Som ett bytesdjur i förhållande till rovdjuret. Det blir allt svårare för oss ”handledare” och körskollärare att bortförklara, motivera och inspirera eleverna. Till slut återstår bara dumheter:

”Skit i medtrafikanterna – gör din grej!”
”Det är deras problem – inte ditt!”

Ingenting om interaktion, integration, samspel, trafikvett… bara ”alla andra är idioter, du gör som man ska.”

Learning by doing. Funkar om alla lär av varandra och lär varandra. Som i livet i stort, eller?