En kväll på sta'n

Efter en synnerligen krävande arbetsdag släpade jag mig tillsammans med 6 tappra arbetskamrater ut i Stockholms okända kvällsvärld, för att äta middag och ”lära känna varandra” lite bättre. I mitt huvud var det som upplagt för katastrof – trött, slutkörd, osocial, vill hem till tofflorna, ’been here – done this’.

Fel, fel, fel. Det blev inget vanligt restaurangbesök. Vi var på varieté.

Stämningen i lokalen var så långt ifrån Östermalmskrogar, Fina Fiskhaket, lokala pizzerian eller Skärgårdspärlan man kan komma. Min empiriska kunskap är på grund av min ålder begränsad, men jag kan tänka mig att det var så här det var att kliva in på en club i Berlin under mellankrigstiden. Trolleritrix, värme, lågbudget och stor närvaro.

Den absoluta höjdpunkten under kvällen var ändå kamrat M – denna unika kvinna – som totalhavererade redan i början av föreställningen. Hon kunde inte häva sina repetitiva skrattattacker som givetvis skapade glädje vid vårt bord, men olyckligtvis också förbryllad okoncentration hos artisterna på scenen.

Vid ett flertal tillfällen vände hon sig till mig – med tårarna sprutande som brandposter - och frustade:

- Det här är ju helt absurt! Vi öppnade bara en dörr, och var hamnade vi!?

Nu var det nog inte så, att någon lärde känna mig bättre. Inte lärde jag känna någon av mina kamrater så värst mycket bättre heller. Men jag lärde nog känna mig själv ytterligare en gnutta:

• Jag är inte så rolig som jag tror
• Jag kan ta mig över trötthetströskeln om jag bara tar i från tårna
• Även om jag anser mig komplicerad, så uppskattar jag i grunden de enkla sakerna (som att ”chefen” har bil och släpper av mig vid dörren efter en kväll på stan)
• Vegetarisk mat kan överraska
• Norrlänningar kan vara oerhört pratiga (till skillnad från oss svenskar – eller hur M?)

Under kvällen utvecklades dessutom en problematisering som jag kommer att bära med mig ett tag:

Kamrat M sa sig vilja ha ett arbete där hon fick sätta tänderna (bildigt talat) i människor med kulör.

Hur då "skulle vilja ha"...? Du jobbar i en grupp som bestyckas av:

• lugna Duracell-kaniner
• skräckslagna fallskärmshoppare
• o-certade fuskflygare (på med Övningskörningsskylten på Boeing 747 bara)

Vad mer vill du ha, M? Räcker det inte? OK - du får ett slutgiltigt och övertygande argument:

Vi har i gruppen ett ren-odlat mårddjur. Bra så?