25 mil i bil....

Idag körde jag 25 mil på torr och ren väg upp till Hem 2 i Borlänge. Trött som ett spett med svidande ögon. Jag vaknade av klockan 05.00 i morse och sen har det rullat på, typ.

Dagen har inneburit planering och stillasittande. Det frestar på. Vännen J var inne på kontoret idag, och det gjorde det möjligen lite lättare.

Resan hem innebär 3 timmar oavbrutet tänkande. Just nu tänker jag på ”Anonym”.

Ibland på bloggen dyker ”Anonym” upp i kommentarsleden. Ofta är det kommentarer som kan tolkas brett – och tolkas vida. Är de vänligt sinnade eller inte? Jag tolkar dem oftast som ”inte”. Och då startar en strävan efter dialog. Har ”Anonym” missförstått mig eller har jag missförstått ”Anonym”? Jag skulle vilja utveckla ”Anonyms” och min dialog.

Men det går ju inte så bra; inte så enkelt. Eftersom ”Anonym” är just anonym. Ska jag svara i kommentarerna eller låta bli? Kommer ”Anonym” att svara om jag svarar?

Det är tur att vägen var torr och ren idag. Tänk dig 25 mil på slaskig och hal väg med tankarna vimlande på det här viset. Det hade varit o-bra. O-koncentrerat.

Jag kanske ska strunta i om ”Anonym” och jag förstår varandra eller inte. Jag kanske ska fokusera på annat.

Fokusera på att önska att folket i Libyen får en ”torr och ren väg att åka på” i kampen. Fokusera på Japans återhämtning. Fokusera på att få människor att tänka i nya perspektiv för att ”rädda världen”.

Det känns nästan övermäktigt. Det är svårt att marknadsföra något som inte finns. Svårt att övertyga om något som ännu inte kan ses; inte går att se.

Men vänta – är det inte det som religiösa människor har jobbat med i tusentals år? Och – de har ju inte gett upp än?