Riskbedömning à la Migrationsverket

Nu tror jag fan bor i gräset. Det är nog dags att slå näven i det berömda bordet.

Jag jobbar med säkerhet - och har gjort i många år - , och då framför allt med riskanalyser och riskbedömningar. Man brukar göra det med två perspektiv i sikte: sannolikhet (att ett hot löser ut) och konsekvens (av att hotet inträffar). På så vis får man en samlad bedömning av hur viktigt det är att man behandlar risken (gör något åt den).

I Sverige har MSB varit tongivande när det gäller myndigheters sätt att tänka ”riskhantering”. Andra regelverk som ISO-standarder, BITS och BASEL har påverkat sättet att värdera och bedöma hotbilder och värdeskalor. På det hela taget är ”myndighets-Sverige” ganska väl rustat med verktyg för att göra bra bedömningar.

Och hur gör de i praktiken?

Om en risk som löser ut skulle innebära fara för liv och hälsa – ja, då ska den enligt ovanstående potentater elimineras. Då kommer ekonomiska och andra faktorer i skymundan. Punkt.

Migrationsverket har missat den lektionen. De sov så gott med pannan mot skolbänken, när MSB trummade ut budskapet till alla regleringsbrevsstyrda organisationer.

I natt skickar de hem en bunt irakiska flyktingar till Bagdad.

Tjena, Migrationsverket. Städar ni upp på Bagdads flygplats i morgon bitti? Mopp och kallt vatten funkar på blod, har jag hört.

I media är det ganska tyst. I sena nyhetssändningarna på TV berättar man, men på DN är det tyst.Tack Svenska Dagbladet för att blamagen fick ett ansikte.

Jag tänker på Sandra Gustavsson, hustru till en av de utvisade och dotter till en av mina f d driftvärnskamrater, som nu blir utan hjälp och värme i vardagen och får uppfostra sina barn ensam.

Sverige är fantastiskt.

Och jag blir så förbannad - så j-a förbannad. Nu ringer jag Thomas Di Leva och ber om en enskild konsultation i "Hur man lyckas behålla sin människokärlek, trots att objekten bevisar sin ynkedom gång efter annan".