Syskonkärlek?

Jag blev för ett ögonblick alldeles ställd av en kommentar ”on the loose” från vardagsrummet. Ena dottern säger till den andra:

- Vart ska jag, vart ska jag? Har jag nåt extraliv, eller?

Jag gör mig beredd att störta in i rummet, förklara allt om filosofiska samband, Nietzsche och grabbarna, reinkarnationsteorier och världsreligiösa föreställningsteorier.

Då kommer nästa kommentar:

- Funkar inte. Jag har dött hur många gånger som helst.

Då hejdar jag mig. Jag är nog – förhoppningsvis – fel ute. De sitter ju där, levande. I alla fall i stort sett. Ingen av dem har dött en enda gång hittills.

Aha – de spelar ett dataspel.

Jag behöver inte förklara ”das Ding an sich”. Jag behöver inte undervisa i Livskunskap eller teoretisk forskning på empirisk nivå (sug på den, du!).

Jag kan fortsätta diska och släktforska.