Att umgås med de döda

Jag släktforskar.

Det känns som om det ger mig lugn i själen och perspektiv på tillvaron.

Alla dessa människor – de har levt, drömt, hoppats, gråtit, svurit och älskat. De har tänkt många tankar – stora tankar om livet och världen, om Gud och försoning, om rättigheter och skyldigheter. De har tänkt ”små” tankar om hur morgondagen ska bli, hur mat ska komma på bordet, hur barnen ska överleva, hur skor ska pliggas och hur potatisen ska komma i jorden.

De har gått många, många mil – gått för att ge sina dagsverken till storbönders gårdar, gått för att be prästen om brevläsning, gått för att ge sin tid till indelningsverket, gått för att skriva in nyfödda barn och skriva ut de döda. Barfota i höstkall väglera har de stretat för att inte bli utskrivna ur kyrkan, inte bli straffade av länsman eller vräkta av jordägare från uttorp och backstugor.

De har gjort sina plikter. De har spelat sina roller i Sveriges historia.

Sådan är mina förfäders historia. I mina förfäders historia finns inga kristallkronor, inga persiska mattor eller porslin med bladguldskanter. Inga aktier som går upp eller ner, inga kapital att förvalta. Bara potatisåkrar, vattvälling, lungsot och statarlängor.

Så ser kanske din historia ut också. Alla dessa öden du inte förstår, alla dessa plågor du slipper, allt hårt arbete som du aldrig behöver erfara. Svält, loppbett, barnadödlighet. Kyla, lunginflammation och ständiga flyttningar. En adress om året – sedan en ny dragig stuga utan vatten, utan värme.

Och det är inte länge sedan. Inte många generationer har vuxit fram ur detta ursvenska arv. I mig rinner fortfarande statarblod blandat med svetten från vallonsmedernas slit vid ässjorna på de västmanländska bruken.

Du och jag sitter tryggt. Du och jag lägger oss inte hungriga. Vi har tagit ett kliv till i behovstrappan. Vi bor i Sverige på 2000-talet.

Var glad för det. Var tacksam och ödmjuk inför det faktum att historien är föränderlig. Men var vaksam på det faktum att historien kan upprepa sig. Vårda - noga - det som har åstadkommits genom andra människors mod och styrka, envishet och vision.

Gnäll inte så förbannat.