14-miljonersreflektion

Ser ett bildspel från catwalken Victoria's Secret. 14 miljoner för en BH…. Jag vet inte vad jag ska tycka.

Livet tuggar på. Livet bjuder på stora svängar nu. Inte några fjortonmiljoners, men absolut i samma mentala nivå.

Jag har särbon på ”besök”. Han jobbar som lärare på Nackademin under några veckor. Vi lever plötsligt sida vid sida, fysiskt – inte bara mentalt.

Häftigt. Konstigt. Käckt. Vimsigt. Hur gör man när man bor ihop – delar vardag? Hur gör man för att ge varandra utrymme, lebensraum?

Är inte det den yttersta – den ultimata – mänsklighetsfrågan?

”Hur lever man tillsammans, utan att tappa bort de egna behoven, utan att bli egenkär och sur, att kunna ge utan att kräva”?

De problemen visade vi ju att vi människor inte hanterade – nu i valrörelsen. Vi har en utstuderad tendens i västvärlden att räkna profiter med utgångspunkt i var vi står på Maslows behovstrappa. Inte utifrån vad vi tror och känner att vi verkligen behöver.

När jag tittar åt sidan och ser min särbos profil där han sitter i stolen bredvid mig och tittar på Discovery med mig – då förstår jag vad ”dela vardag” betyder. Man softar. Surar. Jobbar. Diskar. Glor på TV.

Okej. Bra så.

Det betyder att 14 miljoner för en BH inte är att tänka på. Om han tycker att nån som kan ha en sådan är den han vill dela sin vardag (softing, surande, jobbet, diskande, teve-gloande) med – ja, då gav han ju inte sin vardag till mig, utan att kräva något i gengäld. Då satt han inte där i fåtöljen bredvid mig. Då satt han någon annanstans.

Eller hur?