Efter flera år av Rix FM i radions morgontimme har jag varit i Limbo ett tag.
Sedan Gert Fylking gått vidare i livet, och Titti Schultz valt att ha sovmorgon på obestämd tid (forever?), har jag valt att stänga av behovet av pratglada hejarop på morgonen. Inget har verkat passa frekvensen hos min morgonhjärna.
Förrän nu. Jag har upptäckt P3:s Morgonpasset.
Nu snackar vi.
Tack. Nu skrattar jag igen. Jag kan åter börja dagen med den mentala fläckborttagning som jag saknat så länge.
I morse debatterades med största allvar (!) vilket namn “tisdag” borde ha i etern.
“Super Duper Tisdag” och “Terrortisdag” var några förslag, Ett lyssnarförslag vann: “Lill-Fredag”.
Motiveringen var, att onsdag kallas “Lill-Lördag”. Då borde ju tisdag vara “Lill-Fredag”.
Mycket bra. Jag gillar allt som inte indikerar en anrikning. Allt som säger att vi i stället väntar på något bra är OK.
Denna morgon är alltså en morgon där vi väntar på nåt bra – nåt där vi vilar i ett skede som har ett bestämt positivt värde.
Vi gillar helger. Vi gillar frihet. Vi gillar leasure.
Tisdagar är “Lill-Fredag”.
Jag väntar på helgfriheten.
Men varför är 5 av 7 dagar värderade till ofrihet?
"Men varför är 5 av 7 dagar värderade till ofrihet?"
SvaraRaderaFör att du de fem dagarna låter någon annan bestämma vad du skall göra och vad du är värd?
lill-fredag?! ja varför inte? jag är ju känd som en tisdags-ogillare av rang och nu väntar november som är som tisdag varenda dag. Värre än tisdagar i november blir det inte. Nu ska jag kalla dem lill-fredag istället - mycket bättre!
SvaraRadera