"Välkomna nästan allihopa"

Igår tittade jag faktiskt på TV en stund, innan jag fick tummen ur och gick och la mig. Det händer allt mer sällan. Lusten att ödsla tid på TV-program försvann i och med att Dallas lades ner 1993.

Skämt åsido – jag är glad att jag fastnade i fåtöljen. Av två skäl:

1. Av en slump fick jag se ett riktigt, riktigt välgjort och tankeväckande program på UR (se inläggets rubrik), som jag nu vet att jag skulle ha varit mycket ledsen över att ha missat. http://www.ur.se/id/153483
2. Jag fick till viss del ändra den stenhårt förankrade uppfattning jag hittills haft om Jan Guillou. Det svider att erkänna det, men han visade sig ha bra sidor också.  

Det är snart val i Sverige. Nu ska vi gå man ur huse och kraftfullt markera hur vi vill att framtiden ska se ut. Framtiden i ett Sverige, där riktningen till stor del bestäms av rubrikkunskaper, individuella preferenser, rädslor och känsloladdade cykelställsfrågor.

Är jag elak nu igen? Snobbistiskt intellektualiserande kanske?

Vi har kommit så långt i vårt samhälle. Vi har städat och skurat i de mörkaste garderoberna, kastat ut gammalt skit från Fattig-Sverige, sett till att ”vem som helst” kan gå på Universitetet, maten finns i hyllorna i affären och nu kan vi somna om i trygg förvissning att det inte finns några stora drakar kvar att slåss mot. Vi ställer in svärden i vapenhuset och kan inte för ett ögonblick tro på, att Ådalen -31 skulle upprepas.

Då får vi slåss för frågor som ”Vilket parti hatar muslimer mest”, eller ”Vilket parti är mest för motorsport” eller ”Vilken politiker har den trevligaste dialekten”.

Snälla, snälla, snälla… Höj blicken den här gången. Bredda perspektivet. Lyssna på McDonalds informationsdirektör i programmet jag länkade till.

Man får till och med (nästan) ändra åsikt lite grann om McDonalds. Nu börjar det bli spännande i valrörelsen….