Jag gnäller ständigt om biltrafiken i Stockholm. 20 minuter för att ta sig 1 kilometer. Propp i tunnlar, kö på raksträckor, 7 km/h där sikten är fri och livet som styrman borde leka.
Men – jag ska aldrig mer gnälla (säger jag nu).
Den 23:e augusti rapporterade DN om en gigantisk trafikinstallation – en tio mil lång bilkö utanför Peking. Idag, den 31:a augusti, har kön vuxit med 90 mil och man tror att det kommer att ta några veckor att lösa upp den.
Kan detta vara en ”driver” i debatten om Förbifart Stockholm”?
Magnus Andersson, liberal till läggning och åsikt, har ett intressant blogginlägg och som tur är har han också fått intressanta kommentarer. DN har en temadag i tidningen om just Förbifart Stockholm, en fråga som splittar stockholmska familjer och rör upp ounderbyggda och traumatiska köksbordsdiskussioner.
Jag skulle mer än gärna bygga en Förbifart Blå Huset – för blomflugor. Då kunde de svischa förbi med all sin genomskinliga elegans, utan att behöva trängas i mitt kök. Just nu överglänser de den kinesiska bilkön. De trängs och klampar omkring i maten, surrar runt bröd och krukväxter, låter sig dras med i min inandningsluft och skymmer sikten ut genom glasögonrutorna.
Nu får det vara nog. Jag struntar snart i ekologin, ekonomin och inför eutanasi - för blomflugor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar