Det var i den kommunala lågstadieskola som fanns närmast det hus jag bodde i. Så gjorde alla. Vi hade likadana skolböcker, likadana pennor, suddgummin och övningshäften. Sedan gick jag vidare till mellan- och högstadium, och så småningom till gymnasiet. Alla mina årskamrater gjorde det. Till samma skolor, i princip.
I skolan fanns det lärare som undervisade i matte, svenska, engelska och lite annat. Vi hade läxor i våra ämnen. Alla hade samma läxor.Vi skrev prov, och sedan fick vi betyg. Så lämnade vi skolan med slutbetyget under armen och det som tog vid var det som våra föräldrar lärt oss: Livet.
Idag hinner inte skollärarna lära ut matte, engelska, svenska och lite annat. De har ämnen som "Livskunskap", "Etik" och annat på schemat, så matten, svenskan och engelskan (och det där lilla andra) får jag sköta vid köksbordet.
Jag som knappt orkade över Godkänt-strecket i matte...
Livskunskap och Etik - det föreläser jag med bravur här hemma - men matten grejar jag inte. Så mina ungar får finna sig i "Det Sociala Arvets" kraft och leka med humanisterna i framtiden. Back to the Good Ol' Days, med andra ord.
Inte nog med att jag ska ansvar för sånt där (med undermålig kvalitet) - nu ska ansvaret för fondplaceringen av mina pensionspengar också ligga på mig. Jag som alltså inte fattade ett jota under mattelektionerna och inte vet vad hedgefonder är för något, eller knappt kan stava till räntebärande papper eller avkastning.
Nu har politikerna kommit på ett nytt sätt att avhända sig ansvar för livets framtid:
Ge lagstiftningsmandatet till Den Fria Marknaden!
Jamen, va faaan....?
http://marknadsbacken.wordpress.com/2010/06/09/enfaldige-eskil-gor-det-igen/
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar