Saturday night's alright for fighting...

Idag har jag genomlevt och hanterat en av de större pucklarna i närtid: äldsta dotterns utflytt. Hon har i tre år gått på internatskola, och de sista 1,5 åren har hon bott i delad lägenhet i ett litet samhälle utanför skolan. Nu kommer hon hem igen.

Jag har burit möbler, kört till soptipp (förlåt: återvinningscentral), skrubbat och skurat. Men framför allt: jag har upplevt en ”springflytt”.

- Det är lugnt, sa hon. Det är inte så mycket kvar.

Så när vi kommer dit tror man ju, att här är bara lite finlir att pyssla med. Jo, tjena!

Inget packat. Inget att packa i. Jag har burit pyttesmå plastpåsar från H &M med diverse odefinierat pyssel i, svarta sopsäckar med kläder, sängkläder, bestick, DVD:er….. In i bilen med allt, och tjopp iväg bara….

Springflytt. Men vi har haft roligt. Skrattat mycket. TV:n stod på och prinsessbröllopet kommenterades mellan skurhink och färdigssallader.

Jag är väl inte känd för att ha roligt i onödan, men det är härligt att vara bland likasinnade. När kommentatorn på TV sa (apropå värmen i Storkyrkan) att ”det finns en vattenflaska under gästerna”, så kunde jag inte låta bli att högt uttrycka min besvikelse (och förundran) över att det fanns så lite vatten till 1200 gäster.

Till min stora förvåning och glädje hade mitt städteam samma humor som jag.

Men nu är allt som skulle till tippen borta, allt som skulle med hem är hemma. I morgon åker vi ner för att slutföra städningen.

I kväll njuter jag bara av att ha haft roligt samtidigt som jag har gjort nytta. Hur ofta kan man göra det?