Mental uppbyggnad?

TV ikväll. Det hör inte till vanligheterna att jag förlägger mitt dagliga telefonmöte med särbon utifrån TV-tablån. Det gjorde jag ikväll.

Nej, det var inte något utbildande, fördjupande eller på annat sätt viktigt program som fick styra. Inte heller någon intressant eller nominerad film av särskilt värde.

Det var ny säsong av Greys Anatomy. En helt vanlig B-serie från ett av alla  dessa fiktiva sjukhus i USA där undersköterskor och kirurger gör allt från att ta halsprover till att transplantera hjärtan.

Jag älskar den serien. Alla som jobbar på det där sjukhuset är så skruvade, har så komplicerade liv, är så känslomässigt handikappade och vecklar in sig i så våldsamt onödiga intriger, så att det räcker för en människa i min situation att luta sig tillbaka, skaka på huvudet, smacka lätt på tungan och se sig eget elände – sina knasigheter – i ett normalitetens ljus.

Jag är frisk, jag är fri, jag är lycklig.

I alla fall när man får jämföra med Christina Yang och Meredith Grey med tillhörande pojkvänner i Grey¨s Anatomy….