Jag har sagt det förut, jag vet. Jag har tänkt det ännu fler gånger. Jag har tänkt på det 24-7 under lång tid.
Det har inget att göra med världsläget, ekonomin eller skolpolitiken. Det är inget underfundigt, humoristiskt eller skarpsinnigt.
Men det har att göra med mig.
Jag måste resa mig och bli den jag en gång var. Eller bli den jag var ämnad att vara. Det må göra ont – både för mig och för min omgivning, men det här går inte längre.
En god vän sa en gång, att jag lyste upp rummet när jag klev in genom dörren. Nu har inte ens jag sett mig på länge. Det finns en facebook-grupp som heter ”We used to talk all night, but now it’s like I never knew you”. Den gruppen skulle jag kunna vara med i, med tanke på min relation till mig själv.
Så där. Nu har jag gjort som tusentals ”småbloggare” – jag har navelskådat på nätet. Med det har sina skäl:
Jag vill bjuda upp till dans, vill få dig att delta. Hur lever du ditt liv? En forn tänkare sa: Lycka är när det du tänker, det du känner och det du gör är i balans.
Nå, är du lycklig?
ja det är jag. Trots att revisorn skrev brev att bokföringen ska lämnas in i mitten av april och att doktorn skrev brev att blodtrycket behöver kollas upp.
SvaraRaderaLammet jag stödmatat ser ut att klara sig.
De större lammen har race på morgonen och jag står där och tittar på dem och ler fånigt.
Idag tränade jag unghunden och det var fortfarande jättemycket snö utanför vår plogade ruta, men då var han i alla fall någorlunda ren när han kom in.
Lycka? ja!
Jag tror absolut på det när det gäller dig. :)
SvaraRaderaKram!