Stora Sonen
J är inte bara en hejare på att snickra, fixa med målarfärg, tapeter och annat. Han har också en del underliga grejer i garderober och lådor. Inför senaste (observera att jag inte skrev "sista"....) flytten grämde han sig över ett par kängor som ingen längre kunde ha i familjen.
Fina, norska kängor - knappt använda. Det är klart jag tog hand om dem. Jag har bekantskapskretsens minsta fötter, så det är bara att hänga på.
Och herremin je, vad glad jag är för det. Det blev ju plötsligt vinter även här i storsta'n och ankelkorta Timberland Walkers räcker inte till.
-
Mamma, är det inte lite läskigt att gå omkring med sälskinnsstövlar? Green Peace och så, menar jag..., sa en av döttrarna.
-
Äsch inte, sa jag.
Det här är jättebra kängor att kuta runt i!
Ingen fattade skämtet. Gör du? Snälla....?
Det var faktiskt ganska roligt. En kut är väl en sälunge. Basic knowledge. Eller som man gärna säger i Norge när det handlar om sälar: Basic Instinct.
SvaraRadera(Långsökt skämt gömmer sig här)
Ja, jag fattar, men kul, nja...
SvaraRaderaEfter att ha sett bilder på sälklubbning tycker jag nog inte det. Sorry...
Välfunnet ger jag dig dock gärna cred för :)
Nä, självklart är det inte kul. Det är för jävligt. Jag är helt på sälarnas sida.
SvaraRaderaNorrmännen borde använda ishackorna till det de är lämpade för, att hacka is...
Eller hacka sönder de där fula lusekoftorna.
Innan baggarna hittade olja behövde även dom något att säl-ja!
SvaraRaderaJa, jag vet... men ett liten leende kan jag väl få?
För er alla som är Säl-vänner så vill jag bara säga...
SvaraRaderaSälen var dö innan B-M stoppade i fötterna =)
kram på sig B-M // JL eller J som du kallar mig...