Händel och äppelkaka

Jag är på uppdrag i staden. Gata upp och gata ner.

På höjden, i skogsbacken mellan Radiohuset och Berwaldhallen står en minnessten jag aldrig sett förut. Eller ens vetat att den fanns.

Den reser sig upp över de avlövade träden och berättar om att Göta Livgarde en gång tillhört Stockholms garnison. Det visste jag inte. Tänka sig. Jag känner att jag måste ta reda på varför.

Sedan tänker jag, att jag verkligen måste ta reda på, varför jag måste ta reda på det....

Jag stjäl mig till en liten stund av vila med kaffe och äppelkaka på ett litet kafé på Storgatan, Gabriel Hilda. Där jag sitter vid mitt pyttelilla bord i en pytteliten fönstersmyg ser jag rakt in i de gigantiska grundmurarna på ett av Armémuseums stall. Jag får ett änglaljus tänt av den underbara, vänliga ägarinnan. Hennes mjuka finlandssvenska slingrar sig runt min trötta själ tillsammans med tonerna av Händels musik som lurar i bakgrunden. På väggarna hänger linblomsgröna sidentapeter med medaljongmönster, och möblemanget är av enklaste trädgårdssort. Men omtanken och värmen här inne är av den allra innerligaste och lyxigaste kvalitet.

Jag promenerar till Slussen längs Strandvägen. Utmed trottoarkanterna står bilar tätt packade på rad. Det går en Lexus på 10 BMW. En Volvo XC90 på 5 Mercedes. En och annan Range Rover sticker ut.

En Porsche med parkeringsbot utanför Hotel Diplomats entré. Hur gick det till?

Kelimmattor och Malmstenfåtöljer i skyltfönstren. Småspringande unga män i ansträngt ledig klädsel med mobiltelefonsladden som en syrgasgrimma över ansiktet.

Katarina Kyrka höjer nu sin vita kupol framför mig. Runt hennes kjolfåll trängs Katarinabergets små stenhus och träkåkar. Där hystes såriga salpeterarbetare, lungsjuka ungar och syfilitiska pigor en gång för hundra år sedan. Idag har kulturen och dess representanter flyttat in. Och andra som har råd, förstås.

Jag undrar om de - och BMW-ägarna på Strandvägen - vet att Gabriel Hilda på Storgatan serverar världen godaste äppelkaka, och att Hilda själv pratar finlandssvenska och oroar sig för att du inte vilat tillräckligt när du går därifrån?