tisdag 6 oktober 2009

En av de 0,08 procenten....

En av mina bloggfavvisar, Arhammar Bokstavligen, skriver idag om den privata sfär som folk uppenbarligen inte behöver på tunnelbanor, bussar och tåg. I mobiltelefoner (och för den delen även in live) avhandlas  dåliga sexliv, otroheter, ytterst personliga defekter, middagsmat och arbetskollegor.

Människor verkar uppfatta sin omgivning enbart som kuliss, och medmänniskorna som döva statister, inkallade för att utgöra bakgrundsutfyllnad till deras egna aktiviteter. Att de själva inte alltid är svåra att identifera med hjälp av hur de till exempel svarar i mobilen ( "X-företaget i Y-holm, Linda Babbelson"), företagskläder, gatunamn, förnamn, efternamn och annat relaterat till vem de pratar om eller med - det uppfattar de inte alls.

Jag har till och med stått en decimeter ifrån en man med namnskylten från den bevistade konferensen kvar på kavajen. Där stod namn och företag i fet Arial 55. Han diskuterade en offert med en kollega och upprepade varje uppgift som skulle vara med. På så sätt fick jag reda på exakt vilket erbjudande en viss kund skulle få av det företaget. Hade jag velat, hade jag kunnat gå hem till mitt företag (som offererade samma kund) och lagt priset till vår fördel. Nu är jag ju en snäll människa, så jag gör ju inte sånt.

Men det värsta jag upplevt ändå i en tunnelbanevagn var en överförfriskad tjej på dryga tjugo år som ville diskutera livets allvar med sina kamrater. Ämnet var abort eller inte abort. Med mycket hög volym förklarade hon för kamraterna (och alla oss andra) att abort inte var bra, för det fungerar inte alltid. Det är ingen pålitlig metod.

"Jag är ett levande bevis på det" menade hon. "Jag är en av de (*hick*) typ 0,08 procenten som lever fast jag inte borde göra det. Min mamma gjorde abort, men det (*hick*) funkade inte på min mamma."

Det kändes som för mycket information för mig. Och - om man ska döma av ansiktsuttrycken på mina medpassagerare -för alla andra också.

Och vad mer är: Hur känns det att gå i tjugo år och veta att man egentligen skulle ha varit aborterad? Inte underligt hon var packad redan klockan 16 på eftermiddagen.....

2 kommentarer:

  1. Och hur vet tjejen det?
    Har mamman sagt att: "jodu, Tess...det är en sak jag tänkte berätta för dig..." eller har hon skrikit det till henne i vredesmod? "Du vet väl om att du egentligen skulle ha varit aborterad?!"

    SvaraRadera
  2. Konstigare saker har hänt - hur skevt det än låter. Det finns många trasiga ungar out there och detta var en av dem...

    SvaraRadera