söndag 27 september 2009

Nu är det så där igen.....

Jag skulle önska mig en dag som gick utan att mörkret lägrade sig inombords. En enda dag utan ångest och destruktion.

Det önskar jag mig. En sådan dag, att leva på under resten av dagarna.

Man kan bli glad av så mycket, men ledsen för ingenting, sa Ruh.

Jag förstår människor som skickar blommor till sig själva på Alla Hjärtans Dag. De skapar sin egen bekräftelse. De låtsas att de betyder så mycket för någon att de är ihågkomna. Att ständigt få påminnelser om att man inte betyder så mycket för något - att det inte kommer någon bekräftelse utifrån - gör att man till slut inte kan se sig själv i spegeln. Att man flyr från sitt eget patetiska Jag så gott det går. 

Jag tror det är därför jag bloggar. Så att du ska se att jag finns.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar