Neurotisk statistik

Jag har blivit med bloggstatistik.Det är beroendeframkallande. Man blir konstig och självupptagen av bloggstatistik.

 Jag har sett det ske med personer i min omgivning så ofta, att jag funderat på att starta en konsultverksamhet för att hjälpa bloggare att hantera sitt bloggstatistikmissbruk.

Men - konsulteriet får vara för min del, för jag har inte tid längre. Jag har ju som sagt blivit med bloggstatistik själv. Och då går tiden åt.

Men det finns tack och lov annan konsultverksamhet man kan starta. Man kan göra affär av att hjälpa sina läsare. Mina läsare behöver hjälp att hitta ett liv.

Av bloggstatistikverktyget kan jag utläsa, att de inte har något idag. Se här:

1.  Hälften av dem som läser den här bloggen (tänk att det var så många!) kommer tillbaka, gång efter gång. På fredagar är de särskilt aktiva. Mellan klockan 19.00 och 23.00 kastar de sig in på Strössels anteckningar och uppehåller sig där i genomsnitt 15 minuter. Sedan sover de en stund och kommer in igen klockan 05.00.
2. 11 % av mina nya besökare kommer inramlande från andra bloggares länkar. (Tack främst till Halvar och Soulwoman!) Några söker på fraser och hamnar hos mig. Främsta sökorden är ”fågelbajs” och ”ryggradslös”. Det känns ju lite tveksamt, eller hur jag nu ska uttrycka det.
3. Merparten av mina besökare kommer från Stockholmsområdet. De använder företagets nätverk. Den geografiska tvåan är Dalarna. På tredje plats kommer västkustsområdet. På en stillsam 4: e-placering kommer en liten byhåla i Californien. Först på 5:e plats kommer min hjärteregion – Skåne.

Nu infinner sig analysfasen. Det är den som tar så mycket tid från oss bloggstatistikfanatiker (ja, okej då – nördar). I korta drag:

1. Mina läsare gör absolut ingenting på helgkvällarna. De läser min blogg när livskamraten har lagt sig. Vad ska det bli av dem? Har jag del i skulden till att deras förhållanden kommer att haverera? När Regeringen tröttnar på att ligga ensam i sängen i väntan på att motparten ska läsa färdigt om Robert Mugabe, fågelbajs och Essingeleden? När parmiddagar ställs in för att ena halvan i paret måste uppdatera sig om Strössels åsikter om vindrutetorkare, Thomas DiLeva och övervakning? Kan jag bära detta på mina axlar? Bör jag kanske begränsa mina utgivningar? Annonsera tydliga releaser så att människor kan planera sina liv? Men – jag kan i alla fall börja med att ge rådet att inte stanna så länge på siten. Läs inga gamla inlägg – begränsa besöket till de tre minuter det tar att läsa det nyaste! Och sov på lördagsmorgonen – gå inte in igen klockan 05:00!

2. Vad sjutton är det jag skriver om egentligen, när sökningar på ”fågelbajs” och ”ryggradslös” står för en stor del av träffarna på sidan? Jag måste nog bli mer redaktionell…

3. Hallå där!? Nu vet jag med bestämdhet att mina medarbetare använder företagets nät till att surfa! Låt vara att det är till min blogg de surfar – it’s still abuse! Min Dalapublik skyller jag på de många suveräna bloggare som bor där och som varit generösa nog att läsa och länka (och särbon, kanske). Men vem sjutton sitter i Kalifornien och läser Strössels Anteckningar? Kanske en okänd släkting som jag får ärva en dag (nu pirrar det i magen) eller en sorts Annika Östberg som längtar hem? Eller någon som hamnar fel gång på gång. Äsch, jag fortsätter att vårda personalen, särbon och Västkusten. Skåne får jag göra en mental Eriksgatan i, kanske.

Du som tillhör den hälft av besökarna som återkommer inser nu, att detta är ett av de längre och mer inåtvända blogginlägg som skrivits på den här siten. Förstår du då vad jag menar med att man blir konstig och självupptagen av bloggstatistik?