Mer altan-analys

Vilken fantastisk dag!

Den började med ont i magen: bouppteckningsdag. Möta särskullbarnen som inte verkar vara överens med mig. Konstiga telefonsamtal, radioskugga på mail - usch.

Fortsättning på jobbet med "nu har du inte tänkt på att säkra upp bemanningen över semesterperioden". Usch.

Inga köer alls på vägen till bouppteckningen. Nej men - vänder eländet nu?

Nja, man ringde efter mig. Mötet var klockan 11.00, men jag hade antecknat 13.00 i kalendern. O-bra, typ...

Efter det synnerligen märkliga mötet med juristen - som behandlar oss alla tre som något som slitit sig från gråsuggeland - går vi och fikar. Vi pratar. Vi är ärliga med varandra. Vi kommer fram till hur vi (vi tre - oavsett jurister och värderingsmän) vill gå vidare i processen, och blir eniga.

Inte vill vi mista varandra. Inte vill vi gräla över småskit. Vi vill ha varandra kvar och leva med varandra. Nu har vi lagt en plan, Sickan!

Som grädde på moset får jag ett mail från makens senaste flickvän (jo, sug på den du!). Vi har i alla fall varandra, hon och jag.

I kväll mår jag bra. Jag har fem fantastiska barn omkring mig, två "bonusbarn" som är vid min sida 24/7, en fd flickvän till maken som stöttar mig, en storebror i Örebro som alltid tänker en vända till, en skånsk "lillebror" som ger perspektiv på det mest trassliga intellekt, en lillasyster i Göteborg som får mig att fnissa som en tonåring och en särbo som bara kan betecknas som extraordinär. Jag är stenrik.

" - Skit i rullatorn - häv i lite mer vitt vin med jordgubbar, James!"