Efter en lång dag

I går kväll stod jag på balkongen och djupandades en stund. Den dalande solen över huskropparnas siluetter fick min nästan att tro, att jag befann mig någon annanstans på jordklotet.

Så plötsligt upptäckte jag, att det regnade. Vattenstrecken över himlen, framför mina ögon, blev prismor som splittrade solstrålarna ochh kastade omkring dem.

Det blev så vackert, att det nästan gjorde ont.

Jag lever i ljus och vatten. Vad mer kan en människa begära?