Dold agenda

Jag undrar hur djupt man kan sjunka utan att slå i golvet.

I soffan, alltså. Nu har jag suttit i den här hörnan sedan i torsdags kväll. Enda avbrotten har påkallats av naturliga behov, som att äta eller något annat, som jag inte tänker dela med mig av här. Jag har blivit lat på riktigt.

Och inte skäms jag över det heller.

För egentligen är jag strängt sysselsatt. Hjärnan går på högvarv hela tiden. Det är bara ansiktsmusklerna (och alla andra muskler) som med sin orörlighet lurar omgivningen. Inuti denna installation, så intill förvirring lik en människa, pågår stora saker: Jag tänker.

Jag tänker på vem jag är och vart jag ska. Vad jag ska bli. Hur det ska gå till att komma dit. Varför det blev som det blev, och om det är bra eller inte.

Jag tänker på vad jag vill. Vad jag vill på riktigt. Inte bara "vill" för att det skulle kännas bra att få det, utan vad jag vill innerst inne. Vad vill jag ha gjort, ha fått uppleva, känna - innan det är dags att ge sig ut på den sista seglatsen?

Jag tänker på vad det är jag ger till min omgivning. Och vad omgivningen ger mig. Och vad jag ger mig själv.

Jag upptäcker allt djupare ner i soffan, att jag inte har svaren på särskilt många av alla de frågor och tankar som tränger sig på. Mer än att det känns som en obalans i hela systemet.

Det är bra. Jag kommer allt närmare ett sätt att hitta svaren. Får jag bara sitta här i soffan ett tag till, så vet man aldrig vad jag hittar....

Men just nu är det tungt. Gert Fylking är på långpromenad och Roger Nordin progamleder i TV, så RIX FM är fullt av vikarier. Rogers "Sveriges Smartaste Barn" gör dessutom att de tillkortakommanden av intellektuellt slag som man dras med blir än tydligare. Jag upplever mig som en dreglande byfåne i soffan. antingen stänger jag av eller så hittar jag på ett långdraget behov för att få en ursäkt att bege mig härifrån.....