I huvudet på en gammal gumma

Solen har just bestämt sig för att den gjort sitt för idag. Jag behövde den, behövde att den bevisade sig idag. Nu känns det som om det snart blir lite bättre.

Bankomaten åt upp min mellanunges bankkort. Hon hade naturligtvis inte slagit fel kod tre gånger. Den bara åt upp det ändå. Typ.

Vi besökte den trevlige banktjänstemannen mot kvällningen och berättade detta. Han ordnade med en nybeställning, den rare mannen. Han skämtade och tramsade med dottern också. Jag tyckte det var skapligt underhållande, och gav något litet eldunderstöd, kanske. Dottern, K, mottog det hela med en 15-årings kraftfulla batteri av värdighet. Himlade med ögonen och tjöt att det var skämsigt.

Alla vuxna är skämsiga, när man är 15. Och faktiskt ytterligare en bit upp i åren. Mitt gamla gumhuvud minns:

Jag var just fyllda 18, ivägflyttad till första egna boendet. Studentbostad i Örebro. Större stad än jag vuxit upp i. Det kändes lite märkvärdigt, att kunna strosa runt bland butiker, pizzerior - och där fanns en hamburgerrestaurang - Clock. Den kedjan är sedan länge död och begraven, men på den tiden var det större än störst.

Mina föräldrar hjälpte mig en lördag med flyttande och bärande. Efter väl förrättat värv var det lunch på Domusrestaurangen vid Stortorget. Äkta lunchrestaurangsystem - grillrätter, dagens, husmans - uppdelade med olika färger och nummer. Man tryckte på en knapp vid den maträtt man valt. När den var klar ropade kökspersonalen i en raspig högtalare t ex "Röd 41", som kanske var stekt strömming med potatismos.

Mamma, pappa och jag gjorde våra val och säkrade möjligheterna till rast-vila vid ett angränsande bord. Efter en stund ropade köket: "- Grön 23!". Därefter: " -Blå 34!". Kort paus till: -"Röd nr 13!"

Då reser sig min far i hela sin längd (189 cm) och ropar glatt: "- Bingo!"

Jag dog. Eller jag skulle ha velat att jag gjorde det.

Så - jag kommer ihåg hur pinsamt det är med vuxna som "kör sin grej".....

Med det vill jag säga, kära K, att du (och dina systrar) får stå ut med att jag är för dig vad min far var för mig: en källa till tvivelaktig underhållning under uppväxten, men till glada minnen senare i livet!
Puss!