Att göra någon illa, att slå på någon som redan ligger. Att vara tvungen att sitta tyst och ta emot all ilska, all sorg, all frustration. Att inte kunna svara, stå upp och vara ärlig. Att göra det man innerst inne inte vill.Är det jag? Nej, min roll i ett sammanhang. Men det gör inte mindre ont för det. Det sliter lika hårt i magen, tjuter lika skorrande i hjärtat och värker lika starkt i magen. Som om det vore jag.
Nu vill jag bara sova, bara låtsas som det inte finns. Och det kan jag inte. Jag måste ta hand om det jag raserat. Måste ta konsekvenserna. Trots att jag knappt medverkat i beslutet, får jag stå ensam med konsekvenserna.
Känns som en jävligt dålig deal.
Vilket skitjobb jag har. Just nu. Andra dagar är det det enda jag kan tänka mig.
Paradoxalt.
Aj fan, det är igång alltså? What a bummer!
SvaraRaderaVar jobbar du? Försäkringskassan? Migrationsverket?
SvaraRaderaLO? AMF Pension?
Nej, inte. Även vi som inte har någon anslagsfinansierad verksamhet har det tufft inbland.
SvaraRaderausch - jobbigt. Men jag är glad att du skriver om dina vedermödor, det känns ibland obehagligt bekant och ibland lite som sådant man aldrig vill uppleva. Jag är helt övertygad om att du sköter det så bra det går, men ibland är livet orättvist
SvaraRaderaHoppas du cashar in i relation till vad du måste betala...
SvaraRadera