Dalahelg och läsfeber

Det finns olika sätt att göra saker på. Man kan göra det på ett insiktsfullt och osjälviskt sätt. Man kan vara analytisk, vidsynt och klartänkt. Man kan använda sin livserfarenhet och man kan göra saker på ett begåvat och empatiskt sätt.

Sen kan man göra tvärtemot också. Helgen har visat att jag inte är helt redo för att göra allt på det första sättet, och att jag inte är helt ensam om det. Det känns skönt och lite befriande.

På tåget upp till gubbvännen i Dalarna (man kan väl inte fortsätta vara ”pojkvän” när man är över förti, eller?) började jag läsa en bok som jag på måfå köpt just för att ha som tåglektyr. Jag läste inte ens på baksidan, innan jag snappade åt mig boken i Pressbyrån. Nu blev det så att jag läst varje stund jag kunnat. Jag har till och med tjuvläst lite, när J sov som sötast natten till lördag. (Natten till söndag hade jag inte tid av strikt privata skäl.)

Boken heter ”80 grader från Varmvattnet” och är skriven av Karin Alfredsson. Den är klassad som thriller, men jag kan inte se den som en sådan. Jag ser den som en handbok i den kvinnliga konsten att överleva vilka sketna förutsättningar och vilket ursinnigt vansinne som helst. (Ja, nu kom rödstrumpevrålet fram igen, jag vet!)


Läs den – den är något att lägga till den mentala vaccinsamlingen.
Eller serum, kanske.
Immun blir man av vaccin, men den här boken innehåller inget man blir immun mot. Däremot kan den funka som serum, så att man klarar av anfallet. LÄS DEN!!!!
I övrigt har helgen erbjudit alla nyanser som jag just nu förmår ta in: neuros, ilska, kärlek, glädje, lugn, vinterpromenad i det platta Borlängelandskapet, insikter, åsikter och riktigt gott rödvin.

En helg i min smak med andra ord.