Ansvarslös och ledig

Jag gjorde en ”Ulrika”, det vill säga – jag lämnade min blogg ensam några dagar. Oförlåtligt, men nödvändigt.

Idag och i morgon är jag ledig från jobbet. Jag tillåter mig att njuta av att inte fylla timmarna med något särskilt. Under dagen har ett flertal projekt skjutit genom huvudet: Åh, det där skulle jag kunna göra. Eller det där. Men alla har de ramlat platt till marken. Lusten att starta upp, att producera, har snabbt gått över. Solen har lyst utanför fönstret och fåglarna har kvittrat. Lite vårkänsla. Utanför fönstret, alltså. Jag har inte tagit mig för att uppleva den IRL. Det har räckt med att se. Se men inte röra, typ. En annan dag ska jag ta mig ut i verkligheten och kolla hur det är, hur luften luktar och hur ljuden låter. Men idag har det räckt med att titta ut.

Jag har en apelsinfärgad hörnsoffa. Idag, när jag hade varit på utflykt till köket och hämtat knäckebröd och thé, såg jag att den ena delen av soffan såg använd ut. Den var lite mörkare i tonen och tygfibrerna lutade åt ett håll. I den andra soffdelen pekade fibrerna åt ett annat håll och färgen var mer original. Då insåg jag, att jag kanske borde variera mig lite. Ligga i ena delen måndagar och tisdagar, och byta hörn onsdag och torsdag. Helgerna har jag oftast hjälp med nötningen, så då kan jag kanske slappna av lite.

I morgon ska jag nog ligga i den oslitna delen och hjälpa till att jämna ut skillnaderna.

O, den japanska whiskyn är slut. Jag ger dig extra semesterdagar om du kan åka tillbaka till sambons hemland och fylla på. Jag fick en Berömd Kråka i födelsedagspresent, men den har dunstat. Det måste vara det. Jag glömde nog sätta på korken…..

Jag älskar att vara ledig. Det ger mig tid att känna av vad som är viktigt och vad som kan köras i Livets Dokumentförstörare på momangen.

Mina barn är viktiga. Jag ligger här i soffan och bara vet, hur stolt jag är över mina barn. Jag har tre fantastiska tjejer, som ger mig så mycket glädje. Den äldsta har jobbat två dagar på sitt sportlov med städning ute i en datoranläggning, tillsammans med särbons ena son. Hon är o-gnällig och ansvarstagande. Dessutom är hon social och trevlig. De vuxna på mitt arbete tycker om henne. Det gör mamma stolt! Den mellersta har ett intellekt som är snabbare än hennes tunga hinner uppfatta. Hon är smart och rolig. Och snygg. Mammas hjärta sväller. Den lilla (*hrmpf*) har åkt till västkusten med en kompis. Hon flyger själv för första gången och är borta mååånga dagar. Än har hon inte ringt och snörvlat efter mamma. Hon klarar sig, hon är både listig och stark.

Trots min semester har jag tät kontakt med de mina på jobbet. De jobbar hårt, de kan sina saker och de verkar vara trygga i att jag ger dem stöd när det behövs.

Jag känner mig rik.