Jag skjutsade min mellanunge till Stallet I Stora Skogen i morse. Vägen dit slingrar sig, smal och krokig, mellan granar och tallar. Hela tiden uppför, på gränsen till det för bilen mödosamma ibland. På vägen tillbaka tillämpas frihjul och broms.
Björkgrenar, dekorerade med gnistrande frost, svepte som fjädervippor över vägkanterna. Den lågt stående solen skickade stjärnregn av reflexer genom stammarna inne i skogen och snön blänkte som nypolerat båtvirke. Det var nästan onödigt vackert. Om jag bara hade haft tid, så hade jag stannat för att njuta och stoppa ögonen fulla av vinterljus. Jag kände hur mycket jag älskar vintern. Från insidan av en varm bil, alltså. Eller på bild, beskriven i en bra bok eller kanske på film. Att fnula omkring ute i den, är inte riktigt min påse. Jag fryser alltid.
Om jag bara hade haft tid…… Men det hade jag ju inte som vanligt. Jag var redan sen till allt som ska göras idag. Ännu en söndag, fylld av transporter och sådant som måste klaras av innan arbetsveckan börjar igen. De inre rovdjuren från igår har lagt sig att vila, förmodligen bara för att ge plats åt min förmåga att uppfylla alla krav dagen ställer.
Någon dag, när mitt Jag har samlat så mycket kraft och mod att huvudet fungerar, så ska jag göra något helt annat med mina söndagar, och kanske med mina dagar överhuvudtaget. Då ska jag låta dem som skapar mina arbetsuppgifter lösa dem själva. Jag ska driva ut ockupanterna från mitt territorium och återupprätta min egen regim.
Det du! Det trodde du inte, eller hur?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar