Jag tror jag har lätt att påverkas av väder och årstider. Mörker och kyla är inte min påse riktigt. Jag går på benpiporna mellan september och mars. Inget är roligt, allt är tungt. Jag är med andra ord lite felplacerad på världskartan. Men vad göra? När jag har skrapat ihop tillräckligt med kapital ska jag köpa ett stenhus på Cypern. Där ska jag sitta på en trappa och följa skuggan av ett grässtrå från soluppgången till dess mörkret uppslukar mig.
Som västerländsk kvinna har jag dock skrapat ihop ett annat sorts kapital: ett stort antal poäng på Maslows behovsskala. Jag har mat i magen (och fett på utsidan av den), tak över huvudet, bra arbete och utbildning, skaplig jämställdhet (det är ju i alla fall ingen som försökt gifta bort mig eller tar ifrån mig mitt fadersarv), prylar som jag måste rensa ut med jämna mellanrum för att få plats med det jag ångestshoppar och jag har långa, tråkiga kvällar efter jobbet som ska fyllas med något som bidrar till min personliga utveckling. Då infinner sig tristessen. Jag jagar "något annat", något att tämja demonerna med. Nu när jag inte behöver använda dygnets alla ljusa timmar till att leta mat, så ser jag alla luckor och felläkta sår i själen.
Lättast är att låta någon annan fylla hålen. Någon som ser mig - mitt "sanna" Jag. Eftersom jag styrs av den mest frekventa sexuella läggningen i mänskligheten (heterosexualiteten) så riktar jag mitt sökande till en man. Efter 50 år på jorden har jag äntligen förstått, att det kanske inte är helt enkelt. Män och kvinnor är så olika. Jag har aldrig velat erkänna det, och därför har jag förnekat ett av mina största behov - romantiken. Det känns som om jag ville skriva "romantik" med mindre teckensnitt än övrig text, för jag skäms lite över det. Jag har varit så noga med att aldrig fjanta mig med sånt krafs. M90-uniform, kavaj och 9 mm på huvudet har dugt åt TeeTree (den som alla ser som sprattlig, intellektuell, frimodig och självständig), så det så.
Nu har jag fattat att även hos mig behöver en del av hålen i själen fyllas med romantik. Vad är romantik? Jo, det är att någon känner och vet om de små saker som skulle göra mig glad och gör de små sakerna, bara för att just göra mig glad. Det är att någon bemödar sig om att göra planer för just mig. Fixar en uteätarkväll som överraskning, lägger en lapp med "Jag älskar dig" i min jackficka, så att jag får hitta den flera dagar senare. Sånt som gör att jag får känna mig speciell en stund. Jag tror tristessen och livsledan jag ser hos både mig och många av de i min närhet kommer av att vi vet att vi är utbytbara. Att vi inte får känna oss utvalda, speciella. I morgon på jobbet ska jag tänka på just det behovet som vi antagligen alla har. Jag ska försöka bidra till att mina gubbar och gummor känner sig speciella, utvalda.
Låt oss hjälpas åt att få de vi har i vår närhet att känna sig speciella och utvalda. Då bidrar vi till Världssjälen på ett högst signifikant sätt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar