Här listar jag filmer som jag - trots Denim Cement – lyckats komma ihåg. Jag väljer att tro, att deras kvalitet varit så pass hög att min hjärna tyckt det varit värt att spara intrycken. I de fall jag hittat filmen som streamingtjänst har jag angett det. Du kanske hittar den någon annanstans. Vi startar med den sista på listan, dvs. nummer 15 på listan.
Avsnitt 15: ”God Bless America” (finns på SF Anytime)
Från 2011. Medverkande: Joel Murray, Tara Lynn Barr,
Mackenzie Brook, Melinda Page Hamilton
Frank är obotligt sjuk, arbetslös och utan kärlek. Han
har fått nog av den amerikanska kulturen som befinner sig i en nedåtgående
spiral. Frank beslutar sig för att köpa en pistol och ta ut sin frustration på
tv-kändisar, de grymmaste och mest intoleranta människor han kan tänka sig.
Den här filmen såg jag för längesedan efter en
rekommendation från en av mina döttrar. Historien är i sig lite märklig –
nästan dystopisk – men den lyfter tydligt på locket till en av vår tids stora
faror: ensamma människor utan referensramar som tar sig an en inbillad fiende;
en konstruerad och illusorisk hämnd.
Den berörde mig på två sätt: det ena handlar om förståelsen
för huvudkaraktärens frustration; den (om än måttliga) igenkänningen och vad
bristen på mänsklig kontakt kan göra med en människa. Det kändes inte
orealistiskt att psykisk ohälsa fick ta över hans liv.
Det andra handlar om en samhällsstrukturell ”blind spot”. Om
man zoomar ut lite från den uppenbara handlingen, så ser man ett mönster. Här
får kända människor fritt utrymme att blomma ut och överta moral och etik och
skapa acceptans för de mest fördärvliga beteenden utan att hindras av empati
eller konsekvens.
När jag såg filmen tänkte jag: ”Det här är absolut inte en
värld jag vill leva i.” Med tanke på de senaste årens - och definitivt den senaste tidens - händelseutveckling, känns det nu som att jag delvis ändå gör det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar