Att känna sig skit, det är ruskigt. Att känna sig värdelös - det är värre.

Det är ett öde jag delar med många i vårt post-industriella samhälle.

Djur, agrarkulturella arter, Håkan Juholt - ja, exemplen är många. Det finns många kamrater i "de värdelösas skara".....

Jag drömmer om att prinsen ska komma inridande på en vit springare, svepa med mig upp på hästryggen och viska i mitt öra:

"- Du är min flodvåg - inget kan stoppa den kraft du sveper iväg mig med""

Men hallå - det där är för Starlet-brudar 1988 - jag är en självständig 50+-kärring!

Och ändå...... Jag drömmer.....

Men prinsen på den vita springaren har glömt bort mig. Han tillbringar sina dagar med att kratsa hovar på hästar i nåt porrfilmsmanus á lá "Tjejerna på ridkolan i Gullvippan". Där hittar han 23 post-pubertala silikonpumpade tjejer som ägnar sig åt sex med samma energi som jag ägnar mig åt veckomatsedeln för familjen.

Så där var man ju rökt.

Eller också var jag och handlade eller så, just när han hejdade sin springare utanför min färgflagnade ytterdörr i hyreskomplextet "Trötta Pigan" - jag såg honom inte ens.....

Kontentan är, att jag nu sitter här och grinar över att Jag är Jag.

När jag egentligen skulle vilja vara någon annan.

Eller egentligen vara någon annanstans..... på något annat sätt...... något annat..............