101 dagar

Nu är det snart jul.

Du tror att jag inte är riktigt klok, eller hur?

Men tänk lite nu: det är 101 dagar kvar till julafton. För 101 dagar sedan – vad gjorde du då?

Det var den 12 juni 2010- hade du semester? Var du på en strand eller satt du ensam på kontoret och petade i något excel-ark medan kollegorna solade tårna på Sicilien, Aruba eller Österlen?

Är juni verkligen bara 101 dagar bort?

Det var ju så kort tid sedan. Hur kort tid är det då inte kvar till julafton?

Hur korta är inte våra liv? Varför tillbringar vi så mycket av den korta tiden med att planera för det som ska komma? Det som ligger så långt fram, men som så snart är här? Så snart att vi inte hinner med att uppfatta att det redan blivit gårdagens nyheter?

Nuet idag - är gårdagens prognos.

Jag skulle vilja leva här och nu. Jag skulle vilja att mina val styrdes av det jag vill göra innan jag dör. Det jag vill uppleva. Det jag vill berika mig med.

Jag vill inte vänta. Jag är tydligen socialdemokrat – JAG VILL INTE VÄNTA.

Jag vill inte vänta på att barnen blir stora, att jag blir ekonomiskt oberoende, att jag får precis det jobb jag vill ha, att jag vinner på Lotto, att mannen i mitt liv får tummen ur arslet och friar, att mina vänner får tid med mig, att jag får ork att ta mig upp ur soffan, att jag får tillfälle att göra en hole-in-one.

Jag vill bara slippa ångesten som äter upp mig inifrån och ut. Jag vill leva. Här och nu. Jag vill veta att mitt liv inte varit en ”mellanvalsperiod”.

Om 101 dagar sitter jag i skruvstädet. Då genomlider jag det traditionella firandet av en högtid jag inte begriper syftet med. Då kondenseras allt jag vänder mig emot: nationella traditioner utan mening, ekonomisk stress utan pay-back, förväntningar som aldrig kan uppfyllas, den ultimata byxneddragningen och den effektivaste drömkrossningen.

Trots att jag inte ville, trots att jag ville sitta på en kobbe i havsbandet och lyssna på tystnaden. Eller i ett stenhus på Cypern.

Vad jag gjorde den 12 juni i år? Ingen aning – det är ju så länge sen…..