Här hos oss, alltså. Det hände inte ett jota i Nya Guinea, Buhtan eller i Mongoliet skulle jag tro. Inget magiskt ögonblick, inga raketer, inga skräckslagna husdjur eller avbrända fingrar. Inga överfulla akutmottagningar, alkoholförgiftningar eller framkrystade löften som ska brytas om en vecka.
Nej, där lufsar timmarna på i en annan ordning.
För egen del blev det ett oplanerat firande med "stora sonen" och hans familj. Cola, panacotta, mögelost och till tolvslaget bilkörarcider. Småbarnen var uppskruvade som mekaniska leksaker och de större barnen halvsov. Vi vuxna gjorde inte många knop alls. Mycket avslappnat och i total avsaknad av finrumsfest.
Vi tände en karusell ute på gatan för att lyxa till det lite. Tyvärr kom grannarnas taxi sekunderna efter "det magiska ögonblicket" och körde över den.
Lite snopet kanske, men 2010 blev det ändå.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar