Svavellukt

Det finns en illustrationsteckning till HC Andersens ”Flickan med svavelstickorna” som ständigt stryker förbi innanför mina ögonlock. Hon står utanför ett fönster och ser in i ett hus där julen firas. Mamman, pappan och barnen ler mot varandra, brasan sprakar i öppna spisen och på bordet står skålar med runda, blanka äpplen och bröd.

Hon ser in genom fönstret medan den becksvarta vinternatten sluter sig tätt omkring hennes magra, frusna kropp. Knappt skyld av tunna kläder trycker hon näsan mot glasrutan.

Hur hon än trycker sig mot rutan, hur hon än spänner hörseln, hur hon än tränger blicken in mot det hon ser – så kommer hon aldrig att bli delaktig i den värme, den gemenskap, de drömmar och den framtid som finns därinne.

Hon kommer alltid att vara åskådaren där utanför.

I det ögonblick hon vänder sig bort från det hon ser, kommer hennes egen verklighet att ta över. Den verklighet som hon måste stanna i.

Att leva i Nuet, att leva i Stunden – är en konst. Mindfulness – att ta vara på ögonblicket. Men vilket Ögonblick, vilket Nu är att föredra – det som syns genom glasrutan, eller det som finns när man återvänder?

Det finns Svavelsticksflickor överallt. I skolklassen, på arbetsplatsen, i idrottslaget, i familjen, bland vännerna.

Det finns en Svavelsticksflicka i dig och mig också.