Äntligen!

Människan arbetar frenetiskt för att avslöja alla de mysterier som finns i sin omgivning. Nu har kärlekens gåta äntligen lösts.

Nu behöver vi aldrig mer förundras, aldrig känna att underverket kommit till oss, aldrig mer glädjas över en gåva att berika våra liv med. Nu kan vi till och med på biokemisk väg skaffa oss stadigvarande förälskelse. Vilken ynnest att aldrig mer behöva sväva i paniken över att bli övergiven. Skräcken över att den man älskar ska tröttna. I nöd och lust blir plötsligt sant.

Hur?

Jo, den amerikanske forskaren Larry Young har kikat lite extra på präriesorken. Arten är monogam och lever i livslånga förhållanden med en enda partner, till skillnad mot sina sorksläktingar. Vad beror det på? Larry har vigt sitt liv för att lösa gåtan.

Och tänka sig - hannarna har en massa vasopressin-hormon i hjärnan och honorna är fulla av oxytocin. Om man sprutar in hormonerna i sorksläktingarna, så beter de sig lika monogamt som präriesorkarna. Det samma gäller andra däggdjur, till exempel får och människor.

Så nu är det bara att hitta på ett sätt att få i gubbarna vasopressin utan att de märker det. Sedan har vi tanter vårt på det torra.

Fast Larry Young påpekar, att hans fru tycker att blommor också är viktigt. Och det är ju mycket svårare att få män att förstå.