Kanins Visdom

Ibland, när jag säger vad jag tänker – då upptäcker jag, att så tycker jag inte.
Så säger Kanin i Nalle Puh.

Så känner jag också. Ganska ofta. Ibland är det nödvändigt, att man säger högt vad man tänker, för att man ska se hur det egentligen ser ut. Och då kan en övertygelse falla samman till något helt annat, bara genom att den fick uppleva dagsljus, så att säga.

En egenskap jag har ( som jag är mycket nöjd och stolt över) är revisionsförmåga. Jag är synnerligen prestigelös i mitt förhållande till dogmer och övertygelser. Det innebär inte alls, att jag är ryggradslös eller en vingelpelle. Jag har tämligen klart för mig vem jag är och vad jag står för. Men jag har inga problem med att låta mina åsikter påverkas av insikter som är baserade på framväxande kunskap. Det är enbart trevligt att se, att man fortfarande är bildbar och omformningsbar. Den dagen jag stannar av och tycker att det jag tänkte för fem år sedan, ett år sedan eller en kvart sen är sanning och Mose Stentavlor – då stämplar jag ut.

Idag har jag bjudits på ett flertal tillfällen till revision av det egna åsiktskapitalet. Mina kloka medarbetare, som envist tragglar igenom sina argumentationer med mig, lär mig stora saker varje dag. Det bästa jag vet på jobbet är, att efter en teknikers

övertalningskampanj på en timme eller två, kunna säga:

- Tänkte inte på det. Du har rätt igen. Vi gör som du säger.
Då har jag lärt mig ytterligare en liten bit om hur den verksamhet jag ansvarar för fungerar. Vad gjorde jag utan dem som kan nå’t?