Alla mina liv och jag

Jag har sedan jag var i de tidiga tonåren varit starkt etnologiskt inriktad. Mitt hjärta har alltid vetat, att tråden som håller samman mitt liv är flätad av fibrer från alla människor som levt på jorden sedan världen som vi känner den kom till. Cellminnen från Cromagnon, nubier, Indusdalen och traker blandas med dem från generationen före min egen.

Men starkast pockar de som kommer från den centralmongoliska stammen. Och starkast ur den stammen reser sig de nordamerikanska prärieindianerna. Från dem fick jag min värdegrund, mitt självförtroende och min attityd.

Olyckligtvis fick jag nog min självkänsla från de kastlösa i Indusdalen och mitt beteende från mandarinfolken - *ironi, igen*

Problematiken mellan ursprungsbefolkningar och nybyggare har alltid haft en filosofisk plats i mitt hjärta. Jag tänker likadant här som jag gör i frågan om balansen djur-människa. Vad är det som gör att vissa av oss tar oss rätten att monopolisera sanningen, strukturerna och rättvisan? Jag vet att jag riskerar att tjata ut dig, men jag återkommer till behovet av ett ” Self-sufficiency Reflectance License” som jag skrev om den 5 januari.

I kväll har huset varit fullt av ungar. Tonårsdöttrarna med kamrater har utfordrats med köpepizza (en dietists mardröm, säkert) och i tryggt tonårsrum stirrat igenom att antal DVD-filmer som undertecknad godkänt. Allt för att säkra upp föräldrasamvetet.

Den lilla 13-åringen och jag har legat i en slingrig hög i soffan och tittat på en ”egen” film. Mascaran har flutit i strida strömmar på både ättelägget och halvsekelkärringen, och vi har grymtat, förbannat och lidit.

Vi har sett ”Kautokeinoupproret” av Nils Gaup. Den får 4 hjärtslag av 5 möjliga av oss. Varför får den inte 5, undrar du. Det hade den fått om Michael Persbrandt inte hade spelat en av huvudrollerna.

Jag brukar inte bli så gräsligt politisk numera. Annat var det på min rödvinskommunistiska tid, när världssvält, global fred och kommunala cykelställsfrågor löstes på ett genialt och självtillräckligt sätt över en flaska (fyra pavor) Rioja i studentkorridorens gemensamma kök. Men ikväll blir jag det.

Till er alla, som hävdar att rätten att diskriminera samerna i Sverige tillfaller dem som lever där samerna lever, skjuter jag nu min remote-konfiguration:

- 1 ½ tim ”Kautokeinoupproret”
- Alla avsnitt av TV-serien ”Den 15:e hövdingen”
- En skvätt ”allmän uppfostran”
- Ett par teskedar tankeverksamhet
- 4 deciliter empati
- 1 ml empirisk analys

Rör varsamt och häll upp i en skål. Låt alla i omgivningen äta ur samma skål. När måltiden är över – analysera eftersmaken. Är eftersmaken bra, så kan jag gratulera dig till en ny och evolutionerande insikt. Är eftersmaken bitter, rekommenderas du att göra om proceduren.