Ahasverus

Utanför har vinden skränat hela natten. Allsköns kvistar och bråte har slagit mot fönstret, och snöblandat regn fortsätter nu på morgonen att göra marken glashal.

Jag har sovit lite då och då under natten. Ska man vara ärlig, så gör jag det nästan jämt. Jag passar på att tanka in tystnaden och mystiken som bara finns under natten, när omvärldens ämnesomsättning går ner.

Vinden och natten låter olika på olika ställen. Jag har bott på 26 adresser hittills i livet och alltid vandrat omkring på nätterna, så jag vet.

Jag är kanske en nomad i själ och hjärta, men den här gången trodde jag att flyttkarusellen skulle stanna. Där jag är nu ville jag fortsätta bo ett tag. Jag trivs här. Huset ligger högt, träd och buskar omger gården, människorna är vänliga och här finns utrymme att vandra omkring på nätterna. Jag kommer att tänka på filmen Chocolat. När nordanvinden river i fönstren så fortsätter vandringen. Fram till den dag, då mormors urna med askan går sönder i trappan, och vandringen upphör. Det här huset var lite av min ”trappa”. Här skulle jag sopa ihop resterna av det jag burit på och stanna kvar.

Men så blev det inte. Av skäl som jag inte riktigt rår över själv, så kommer vandringen att fortsätta. Riktigt när vet jag inte, men vart jag ska – det vet jag. Och det är en skillnad mot tidigare – den här gången vet jag vart och varför. Det ger ett lugn som jag inte haft tidigare.

Fram till för fyra år sedan, så har jag alltså flyttat från ett ställe till ett annat. En rent seriell vandring, alltså. Enkel och okomplicerad. Men så träffade jag min särbo. Nu blir vandringen både seriell och parallell. Jag gör inte min vardag enkel.

Men att ha två hem gör ju att de nattliga observationsmöjligheterna ökar. Vindens ljud och nattens tystnad i Borlänge är annorlunda mot mina nätter här, nära huvudstaden. Ljuset är annorlunda och människornas rörelsemönster är olika. Bullermyren by night har gett mig perspektiv som jag aldrig kunnat få här.

Jag har inga planer på att gå Apotekets sömnkurs och lära mig sova på nätterna. Däremot ska jag gå på kurs hos Halvar och lära mig hur man kan använda nattens timmar till något produktivt. Att läsa har tidigare i livet varit min livlina, men linan har slaknat under alla de år barnen var små. Nu är de stora och det är dags för mig att återerövra nattens stillhet.

Kanske en och annan lördag eller söndag kan halka med som egentid också.