Äntligen hemma

Jag har sovit dåligt. Med jämna mellanrum har jag vaknat till, kollat klockan och undrat var de är. Är de över Medelhavet nu? Har de lämnat luftrummet över Turkiet?

Klockan 06.25 (35 minuter före utsatt ankomsttid) landade de på Arlanda. K och T är hemma i Sverige. Gode vännen L hämtade hem dem och levererade dem lååååångt innan förväntad tid.

Allt bagage kom med rätt flyg och utcheckningen tog typ 7 sekunder. Ingen trafikstockning idag norrifrån. ”Whutt?” som Anna säger.

”Minstingen” och jag fick dock avbryta välkomst-tjohejsandet för att ge oss iväg till Kungsholmen och hennes första-dag-på-nya-skolan. Förälder som man är blev man utkastade efter en timme, och fick tillbringa sin tid i förskingringen på Kungsholmen.

Jag upptäckte Norr Mälarstrand.

Jag sitter på en bänk och hör vattenrörelser och kluck mot båtarnas skrov. En man i randig frottémorgonrock och plastbadtofflor kommer från en av bryggorna. Det går fortfarande att ta ett morgondopp i Stockholms innerstad.

Joggare, hundrastare och turister med kartor och kameror passerar.

Gräsänderna som simmar omkring i den lilla dammen bredvid mig gör några rörelser med huvudena. De drar huvudet bakåt, så att halsen skjuts mot ryggen och nickar till. Snabba, upprepade rörelser. Jag undrar vad det betyder. Det gör de inte när de simmar ensamma – bara när de simmar i par. Hmmm…?

Ett gäng grabbar i mellanstadieålder fyller luften med tjut, pladder och svordomar. De är utrustade med glasburkar, hinkar och håvar. De ska fånga småfisk.

Nu börjar jag känna av att jag sovit dåligt. Jag nickar som änderna, men utan att veta varför. Jag borde sova lite.

Istället hämtar jag upp V, åker hem, handlar och förbereder middag för familjen inklusive A och L. Vi har en riktigt trevlig kväll, trots att gasolen till grillen är slut – L får steka karrén istället.

I natt behöver jag inte fundera över var K och T är någonstans. Jag hör K snarka i sitt rum, och T är ( även om det är trist) hemma hos sig.

Life is a pleasure game, right now.