Mot framtida mål - med en konjak i handen

Jag känner mig lite som Kjell-Olof Fäldt ikväll. Han spred ju de bevingade orden över Sverige:

”Löntagarfonder är ett jävla skit, men nu har vi bärgat dem ända hit!”

För mig är det inte löntagarfonderna, utan min kamp för att genomföra arvsskiftet efter barnens far. Så att barnen får ett liv och en vardag i ett eget hem. Så att jag får lugn och ro att leva – inte bara vänta på att olika myndigheters och organisationers kvarnar ska mala färdigt. Rätten att städa i sitt eget hem, rensa, kasta, omfördela. Rätten att få in bilen i garaget – och inte behöva se ett helt bohag paradera bland skräpsäckar och bildäck.

Nu har jag lagfarten i handen. Nu är jag ensam ägare till fastigheten – det som varit mitt heltidshem i ett år och mitt deltidshem i 13 år. Nu är det bara jag. Inget dödsbo. Arvet är utskiftat och jag kan äntligen slänga den gamla soffan, som står lutat mot stegarna i garaget.

Men jag har lärt mig mycket. Lärt mig hur Sverige fungerar, hur myndigheters regler ser ut, hur kundsupporten på försäkringsbolag är bemannad vad gäller kompetens och tidpunkt. Vad hände med "24-timmarsmyndigheten"?
24-7 betyder nog 24:e juli för de flesta organisationer i det här landet…..

Jag har lärt mig hur jag fungerar, både i ilska, glädje och stress. Jag har lärt mig hur mina motspelare fungerar.

Ring om du behöver konsulthjälp i arvsfrågor, beteendefrågor och för all del också när det gäller byråkratiska finurligheter.

Jag kan det här nu.

Häromdagen sa jag, att jag ju inte kan någonting. Men - så fel jag tänkte. Jag kan ju hela den här processen, som innefattar allt från regelverk till humanistiskt förfall av grov kaliber. Det måste väl räknas?

Det är värt en konjak. 4 cl vid datorn. Jag firar.